|
BRUKSPROV
är en benämning på de olika tränings- och tävlingsgrenar
som finns inom bruksprovssporten.
Dessa arrangeras av Svenska Brukshundklubben och består av fyra
olika grenar.
*
Spår
*
Sök
*
Rapport
*
Skydd
Det
som är mest tillämpbart och förekommande inom vår ras är Spår
och Sök. Därför ska vi här ge en kortfattad
information om vad dessa grenar innebär.
Spårhundar
Alla
hundar kan och tycker om att få spåra! Oavsett om du har tävlingsambitioner
eller inte så är personspår den optimala sysselsättningen
att aktivera din hund på!
Spår
är den bruksgren som man enklast kan utöva själv med sin
hund. Ett spår kan du enkelt lägga ut själv. Vill du så kan
du annars lätt hitta andra som också sysslar med personspår
och byta spår med dem. Det kan vara trevligt att samlas några
stycken och hjälpas åt med spårhundsträningen. En hund som får
spåra aktiveras mentalt och sover ofta gott efteråt, till och
med bättre än efter ett hårt fysiskt träningspass. Du kan
som spårtränare hitta på mängder av roliga och spännande
utmaningar för din hund. Endast din fantasi sätter gränserna.
Jag själv fascineras varenda gång jag ser en hund spåra av
deras fantastiska luktsinne…
Vid
varje steg som du tar lämnar du en massa doftinformation till
en hund! Det är rester från dina skor, lukter från din kropp
och växter som din skosula krossar. En duktig hund klarar att på
två fotsteg avgöra vilket håll du gått åt, och detta upp
till FLERA TIMMAR efter du gått där. En bra spårhund kan även
skilja på din och din kompis doft. Du kan gå samtidigt som en
vän, ni kan korsa varandras spår, gå efter varandra så att
spåren blandas och ni kan till och med byta skor med varandra
–en duktig spårhund kan ni ändå inte lura! Den vet precis
vem av er som gått var och när. Hunden kan även skilja på
saker som du eller din vän tappat. Saker som bara har vittring
ifrån din eller din väns handflata…
Spår
är den bruksgren som överlägset har flest aktiva utövare. Tävlingsmässigt
är spåret liksom de andra bruksgrenarna indelat i fyra olika
klasser med ökad svårighetsnivå. I den första klassen
(appellklass) får man lägga sitt spår själv och domarna dömer
hela hundens arbete, spåret är bara tre hundra meter långt. I
de högre klasserna ska hunden själv leta reda på ett spår
som någon okänd lagt ut inom en markerad ruta, spåret är
utlagt upp till två timmar innan hunden släpps på. Hunden ska
spåra mellan 1000-1500 meter beroende på klass. I spåret har
den som lagt ut det lämnat 8 små träpinnar som hunden och föraren
sen ska redovisa som bevis för att de varit ”på spåret”.
Det finns även en maxtid som man måste hinna runt sitt spår på.>
Det
finns lite olika sätt att börja träna sin hund i personspår
på. Den som är intresserad tar enklast kontakt med antingen någon
brukshundklubb eller någon annan som är lite insatt i spårhunds-
utbildning för att få starthjälp!
Sökhundar
En
sökhunds främsta uppgift är att hitta och markera personer
som gått bort sig eller ligger skadade på okänd plats. Mest
berömda är S:t Bernardshundarna som med kaggen runt halsen
hittar och räddar nödställda i alperna. Från början lärde
man hundarna att ta med något från den skadade (eller döda)
upphittade människan. Detta tilläts emellertid inte alltid av
den funne, så man fick ändra sig till att plocka upp något i
dess närhet, pinne, sten eller dylikt, för att visa sin förare
att man hittat någon i området. Så småningom fann man också
detta vara ett vanskligt tecken, och så kom tanken att hänga på
hunden en egen sak som kunde användas som markering. Det blev början
till rullmarkerande hund. I dag kan man välja att utbilda sin
hund till att rull- eller skallmarkera. I Sverige finns många
duktiga sök- och räddningshundar och nästan alla hundar älskar
att få söka rätt på människor!
Tjänstemässigt
finns det flera typer av sökhundar. Dels de som letar efter människor
men även specialsökhundar som letar efter förbjudna ämnen
och andra preparat (bombhundar, narkotikahundar etcetera). Vi
kommer emellertid att beskriva tävlingsgrenen sök. Tävlingsmässigt
finns det fyra klasser i sökhundsgruppen: appell, lägre, högre
och elitklass. Appellhundarna har en ruta som är 50 meter lång
och 50 meter djup på vardera sida om en ”mittstig”. I denna
ruta finns två figuranter utplacerade och hunden ska hitta
dessa men även markera och visa för föraren var figuranterna
är. Tillsammans ska förare och hund hämta in figuranterna och
två domare bedömer arbetet. Det finns två sätt som är tillåtna
att använda för markering. Det ena är att hunden tar en rulle
som den har fastsatt i sitt halsband och visar att den hittat
genom att ta rullen i munnen. Det andra sättet är att hunden
stannar vid figuranten och skäller för att vägleda föraren
ut till fyndplatsen. I lägre klass blir rutan 100 meter lång
men fortfarande 50 meter bred på vardera sida och det finns tre
figuranter utplacerade. I högre klass blir rutan 200 meter och
i elit är den 300 meter lång. Hunden ska arbeta systematiskt
och söka över hela det anvisade området och man har en viss
tid på sig. Tiderna varierar beroende på i vilken klass man tävlar.
Hur
bra en sökhund blir, beror till stor del på träningskompisarna.
I sök är man väldigt beroende av hjälp och det är nog den
gren som är mest social. Ett trevligt sökgäng som tränar
regelbundet blir nästan som en familj!
|
