Svenska Terrierklubbens Mästerskap i Viltspår!
      Med River Deep’s River Queen!

Eftersom vi fått förtroendet av Cairnterrier klubben att representera Cairn på det första viltspår mästerskapet för terriers ville vi göra en riktigt bra insats. Så i januari månad började vi våra förberedelser, oj vad många spår vi gått i snö och snöstorm. Stackars Barney som vi lånat från Berit i Danmark har också legat i hård träning.
 Så var det då dags att packa bilen och åka till Skåne, det stod en flock avundsjuka Cairn och tittade på när bara Ida fick följa med. (det är lite speciellt när spårlinan kommer fram Barney stod på två ben och hoppade ta mig ta mig)
 Väl på plats på Rydbo Stuteri i Tyringe fick vi ett enastående mottagande av terrier klubbens representanter Peter Andersson och Roger O Nilsson.( Vilka ambassadörer för terrierklubben var rädd om dessa två de är guld värda)
 Vi blev inkvarterade, och lite senare var det dags för tre rätters middag, den Skånska maten är inte att leka med vad som stod på menyn får bli en hemlighet, men oj vad gott det var.
 Efter middagen var det så lottdragning av domare för morgondagens spår, på min lapp stod det Nils-Arne.
 Senare var det trevligt prat om det mesta, kan ni tänka er en flock terriers som umgås utan ett enda morrande visst är det fantastiskt. Kan det bero på viltspår träningen eller var de tagna av stundens allvar och laddade batterierna för morgon dagens övningar i den skånska myllan någon som vet?
Det var också lite psykologisk krigföring på kvällen men det biter inte på oss Cairn ägare. Ida däremot höll sig riktigt cool, hela kvällen tagen av stundens allvar.

  Lördag morgon var det frukost kl 7, jag var uppe lite tidigare för att rasta av Ida, när jag kommer tillbaka var frukosten serverad wow vilken service (Roger o Peter igen).
 Efter frukosten blev vi presenterade för dagens domare, varje domare hade två startande ekipage. Nils-Arne domaren som skulle döma Ida bodde ca 1 mil från Rydbo Stuteri väl framme var det dags för lottdragning som jag förlorade, men som senare visade sig bli en vinstlott, Ida fick starta först.
 Väl framme där spåret startar gick vi igenom en del detaljer (kan skilja lite från domare till domare) men inget prat under vägen eftersom det var Sm status ville han koncentrera sig på hunden. Vi hade också äran att ha med oss Peter Andersson från terrier klubben som tog en massa kort under vägen.
 Så var det dags för start och Ida trampar på i sitt eget tempo bryr sig inte om vildsvin hjort eller andra lukter utan löser svårigheterna en efter en lugnt och metodiskt. Husse däremot har andra tankar i huvudet när kommer det förbaskade andra priset när skall hon hitta på annat. Dessutom kände jag press på mig att jag verkligen ville visa att det var rätt att införa årets viltspår Cairn, jag ville visa några skeptiska personer att visst kan en Cairn.
 Spårningen gick helt super fram till vinkel tre där Ida visade husse vem som vet bäst, tog an spåret och fortsatte sitt klockrena spårande. Plötsligt säger domaren du kan stanna här vi skall skjuta puuh tänker jag vi är framme. Skottet går och Ida går sista metrarna fram och tar klöven direkt.
Domaren säger direkt detta var mycket bra jobbat av din hund hon är mycket arbetsvillig,
Jag får reda på att tiden är 22 min, jag säger då direkt att när hon ligger mellan 18- 22 min brukar det vara HP. Jag får tyvärr inget säga får jag till svar.
 Hem till Nils-Arne igen och dags för nästa ekipage att starta. Medan jag väntar på att de skall komma tillbaka analyserar jag spåret vad kunde jag gjort bättre, jag kommer fram till att enda misstaget jag gjorde var vid vinkel tre, Ida däremot var klockren hela tiden.

Väl tillbaka på Rydbo Stuteri var det nervös väntan i över tre timmar, alla frågade hur det hade gått tja sa jag hon hittade klöven i alla fall, det fanns många som var säkra på att just de hade vunnit, det var i alla fall ingen som kalkylerade med att en Cairn skulle stå överst vid dagens slut, mer än möjligtvis jag men detta höll jag för mig själv.
 Så hade då domarna haft sin konferens och placeringarna var gjorda, men fortfarande en stund kvar till lunch.
 När jag står där och funderar kommer Roger fram och frågar mig hur tror du det gått Jan-Inge
Nja sa jag kanske förstörde jag Hederspriset på vinkel 3,men han bara smilade och drog i väg.
Så var det då dags för lunch och efter lunchen skulle avgörandet komma. En efter en ropades deltagarna upp och plötsligt var vi nere på plats 5 , min målsättning var bland de fem bästa, men det gick vidare neråt, och så var vi bara tre kvar Cairn, Soft och Parson.
Ja han jag tänka då får vi en buckla i alla fall top tre fick det. Men så ropades Parsonen upp och då var vi bara två.
 Nu blev det ännu mera nervöst, för när vår prisutdelare Roger skulle läsa upp andra pristagaren ställde han sig framför mig tittade på mig läste lite tittade på mig, tar en paus fortfarande tittandes på mig. Och plötsligt säger han Soft……. Då tittar alla på mig jag ser att de är väldigt förvånade så där stal vi väll en del av uppmärksamheten från andra pristagaren.
 Men det var en oerhörd härlig känsla att få gå fram och ta emot första priset och visa alla att en Cairn är bäst när det gäller, Ida var den enda hunden med full poäng och dessutom HP som kronan på verket(det är mycket svårt att få HP på viltspår allting skall vara perfekt, tiden inte för fort inte för sakta, spårning mitt i blodkärnan)

D et kändes oerhört skönt att få visa att styrelsen för Cairn valde att skicka rätt ekipage, och att vi kunde förvalta deras förtroende på detta sätt. Detta var inte en vinst för oss eller våran egen uppfödning det var en vinst för alla uppfödare och Cairn ägare i hela vårt avlånga land, så det kändes X-tra bra att tacka för förtroendet på detta vis. Tack igen!
 Jag hoppas detta kan ha lite inverkan på de negativa reg siffrorna och att jag har visat att en Cairn inte är att leka med. Och jag hoppa alla kan ha nytta av detta.
 Under resans gång har jag haft en otrolig support av två viltspår domare med råd och tips Inger och Roger Skoglund, som jag för övrigt går domar elev hos.
 Jag vill även passa på att tacka alla inblandade som gjort denna tävling möjlig Roger Peter Maria, Basset i Skåne som varit till som varit med och anordnat detta arrangemang, alla viltspår domare samt alla andra inblandade.
Ni har gjort denna dag till något som jag aldrig kommer att glömma.
Jag passar även på att tacka för alla trevliga gratulationer vi har fått.

                                                            Jan-Inge Johansson