SVENSKA CAIRNTERRIERKLUBBEN

SVENSKA
CAIRNTERRIERKLUBBEN
- Rasklubb inom Svenska Kennelklubben -

SPONSORER

STYRELSEN

LOKALAVDELNINGAR

MEDLEMSKAP

HISTORIK

RASSTANDARD

VALPHÄNVISNING

UPPFÖDARE A-Ö

AVELSUPPLYSNING

TRIMMARE

CAIRNBLADET

ÅRSBOKEN

UTSTÄLLNING

ÖVRIGA TÄVLINGAR

UTMÄRKELSER

FOTOGALLERI

ANSLAGSTAVLA

ONLINESHOP

LÄNKAR

STARTSIDA

SPONSORER

RASSTANDARD

Grupp: 3
.
Hemland: Storbritanien
.
Bakgrund/ Ändamål:
Cairn terriern är en av de mest ursprungliga terrierraserna. Den kommer från höglandet i nordvästra Skottland och några av öarna därutanför och användes huvudsakligen för att bekämpa skadedjur men gav sig också i kast med utter,räv och vildkatt. Rasen är mycket litet påverkad av den "modernisering", som skett med andra raser. Cairn terriern lanserades som ras så sent som år 1909 och efter häftiga diskussioner om dess namn registrerades den i Engelska Kennelklubben år 1910 under namnet Cairn Terrier. Ordet "Cairn" är gaeliska och betyder "stenröse" vilket härleder till rasens funktion som bl.a. grythund.
.
Helhetsintryck:
Cairn terriern skall imponera genom att vara aktiv, modig och tålig. Den skall vara kvick, alert och ge intryck av att vara en naturlig, arbetande terrier. Den skall stå med tyngdpunkten väl över frambenen, ha starkt bakparti, djup bröstkorg och mycket fria rörelser. Pälsen skall skydda mot alla vädertyper. Den skall vara orädd och glad till sin läggning och uppträda självsäkert men inte aggresivt.
.
Huvud:
Huvudet är litet, men i proportion till kroppen. Skallen skall vara bred med väl markerad fåra mellan ögonen och tydligt stop. Nospartiet skall vara kraftfullt men inte långt eller tungt. Nosspegeln skall vara svart. Huvudet skall vara väl behårat.
.
Ögon:
Ögonen skall sitta brett isär, medelstora, mörkt hasselnötsbruna, vara aningen djupt liggande och vara försedda med buskiga ögonbryn.
.
Öron:
Öronen skall vara små, spetsiga, välburna, upprättstående och inte för tätt ansatta eller för kraftigt behårade.
.
Bett:
Starka käkar med stora tänder och komplett, jämt saxbett.
.
Hals:
Halsen skall vara väl ansatt och inte kort.
.
Kropp:
Ryggen skall vara plan och medellång. Bröstkorgen skall vara djup med väl välvda revben. Ländpartiet skall vara starkt, men ändå böjligt.
.
Fram och bakben:
Skuldrorna skall vara sluttande och armbågarna skall ligga intill kroppen. Benen skall vara medellånga med god, men inte för kraftig benstomme. Benen skall vara täckta av strävt hår. Låren skall vara mycket starka och muskulösa. God, men inte överdriven bakbensvinkling. Låga, parallella hasor.
.
Tassar:
Framtassarna skall vara större än baktassarna och får vara lätt utåtvridna. Trampdynorna skall vara tjocka och starka. Tunna, smala eller lösa tassar samt långa klor är fel.
.
Svans:
Svansen skall vara kort, balanserad och rikligt försedd med hår, men utan fana. Den skall inte vara för högt eller för lågt ansatt och bäras glatt men inte böjd över ryggen.
.
Rörelser:
Mycket fritt, flytande steg. Frambenen skall nå långt fram, bakbenen skall ge starkt påskjut. Hasorna skall vid rörelse inte vara för tätt ihop eller för brett isär.
.
Päls:
Pälsen är mycket viktig. Den skall skydda mot alla vädertyper och måste vara dubbel med rikligt, strävt men inte grovt täckhår. Underullen skall vara kort, mjuk och tät. Öppen päls är inte önskvärd. En lätt vågighet är tillåten.
.
Färg:
Sandfärgad, vete, röd, grå eller nästan svart. Brindle i ovanstående färger är tillåten. Helt svart, vitt eller black and tan är ej tillåtet. Mycket typiskt är mörka öron och mörkt nosparti.
.
Mankhöjd:
Mankhöjd ca 28 - 31 cm. Höjden skall vara i proportion till vikten.
.
Vikt:
Idealvikt är 6 - 7,5 kg.
.
Fel:
Varje avvikelse från standarden är fel och skall bedömas i förhållande till hundens förtjänster, helhetsintryck och konstitution.

Nota bene:
Hund får ej prisbelönas om den är aggressiv eller har anatomiska defekter som menligt kan påverka dess hälsa och sundhet.

Testiklar:
Hos hanhundar måste båda testiklarna vara fullt utvecklade och normalt belägna i pungen